måndag 2 december 2013

Feberdimmor & kroppsbyten


I Feberflickan vandrar en kvinna från rum till rum i huset, i en kvav sommarvärme. Uppe ligger hennes far och hon döda, och man förstår att något hemskt har hänt. Det är som en feberdröm med en opålitlig berättare. Berättelsen biter sig kvar och kryper under huden, den kvävande värmen, känslan av att något är fel. En kort men bra bok.

I Jag, En vaknar huvudpersonen upp i en ny kropp varje morgon och lever någon annans liv för en dag. Det är inget problem för hen, så har det alltid varit. Tills en dag när hen träffar Rhiannon, som hen blir förälskad i och inte kan glömma och gör allt för att få vara nära. Men hur gör man när man varje morgon vaknar upp i en ny persons kropp?

Genom hela boken har jag känslan av att det aldrig kan sluta lyckligt, och känner mig sorgsen över det. Det blir inte speciellt lustfylld läsning, även om jag läser vidare för att jag vill veta hur det går och för att boken ändå är bra skriven. Jag hade dock velat ha lite mindre hopplöshet. Det är dock intressant att läsa om Ens syn på kön, då hen inte vet vilket kön hen har, och inte upplever det som något problem, vilket däremot Rhiannon gör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar