måndag 18 oktober 2010

Klassen - Erich Segal


Efter att ha längtat efter att hitta något riktigt bra, efter en period med bara ganska bra böcker, så hittade jag äntligen något. Fem studenter från olika bakgrund och med olika motiv och motivation som börjar på Harvard år 1954. Vi får följa dem genom deras år på skolan, pianokonserter, grekiskalektioner, tennismatcher, fester och kärleksaffärer. Och sedan vidare ut i den kalla verkligheten, i 60 och 70-talets USA, med Vietnamkriget och Israels kamp för att förbli en självständigt stat. Vi gör nerslag här och där under åren, och får se såväl framgång som motgångar, nederlag och segrar, skilsmässor och barnafödslar och dödsfall.

Miljöerna är fascinerande, diskussioner om litteratur från det gamla grekland får mig att önska att jag läst mer om det, för vissa namn känns igen, men resten har jag ingen aning om. Och jag har inte läst de texterna, jag har inte läst varken latin eller grekiska, men jag efter det här är jag sugen på det. Och önskar för ett ögonblick jag vore där, hade växt upp i USA och fick gå på Harvard tillsammans med dem.

Jag får lite samma känsla som när jag läste Öster om Eden, även om den här inte följer ett flertal släkter på samma sätt. Trots att vi endast gör nerslag i personernas liv, känns det som om jag kommer karaktärerna nära inpå livet och lär känna dem, mer eller mindre i alla fall. Och när jag kommer till sista sidan vill jag bara gråta, för att det är slut. Det är över och det blir inget mer. Och jag vet inte hur länge det kommer att dröja innan jag hittar något som är lika bra igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar